Hur påverkar skatt på förvärvs­inkomster svensk innovationskraft?

Innovation är avgörande för ett lands produktivitet, tillväxt och långsiktiga välfärd. Men vilka faktorer påverkar egentligen ett lands innovationsförmåga – och vilken betydelse har skattesystemet? Den här rapporten är en empirisk undersökning av sambandet mellan skatt på förvärvsinkomst och innovation i Sverige, med särskilt fokus på "århundradets skattereform" 1990/91. Rapporten presentera även en litteraturgenomgång som bidrar till att öka förståelsen för vilka mekanismer som påverkar innovation.

Teoretiskt påverkar skatt på förvärvsinkomster innovationsbenägenheten negativt genom att minska avkastningen på ansträngning. Samtidigt kan de intäkter som skatten genererar användas till samhälleliga investeringar som ökar produktiviteten och innovationsförmågan, till exempel i form av utbildning.

Att finna rätt avvägning på skatteuttaget och hur skattesystemet ska utformas är en politisk fråga, men för att kunna göra välgrundade beslut är det av stor vikt att utveckla ett kunskapsunderlag som skapar förståelse för skatternas olika effekter. Att skatten på förvärvsinkomst även påverkar innovationer är en viktig effekt att inkludera i den totala bedömningen av den samhälleliga kostnaden av att beskatta förvärvsinkomster.

I den här rapporten kombineras unika data från svenska uppfinnare och omfattande mikrodataregister vilket för det möjligt att analysera sambandet mellan skatt på förvärvsinkomst och innovation för olika grupper i samhället på ett detaljerat sätt. Genom att utnyttja skattereformen som ett naturligt experiment i kombination med en IV-strategi undersöks hur förändringar i skattesatser på arbetsinkomster kausalt påverkar innovation, mätt genom patentansökningar.

Två grupper som studien granskar närmare är kvinnor, som historiskt varit starkt underrepresenterade som uppfinnare, och utlandsfödda som blivit en allt större andel av befolkningen och, vilket studien visar, även bland uppfinnare.

Huvudsakliga resultat

Resultaten från rapporten kan sammanfattas i följande punkter:

• Positiv effekt på innovation av skattereformen. Resultaten pekar tydligt på att skattereformen medförde ett positivt tillskott för innovationsutvecklingen. Lägre marginalskatter hade en positiv och statistiskt signifikant effekt på innovation. Relaterat till den genomsnittliga skatteförändringen och hur patentutvecklingen påverkades procentuellt beräknar vi en innovationselasticitet om 0,9. Det betyder att en enprocentig sänkning av skattesatsen resulterar i 0,9 procents ökning av patenteringen, vilket är i linje med tidigare estimat från litteraturen som tagits fram med andra metoder och baserat på amerikanska data. Eftersom skatten sänktes med i genomsnitt över 20 procent för den genomsnittlige löntagaren innebär detta att cirka 250 patent tillkom under perioden 1991–94 tack vare skattereformen. Detta kan jämföras med totalt drygt 5 545 patent som svenska uppfinnare sökte under samma period enligt databasen.
  
• Inga entydiga innovationseffekter för utlandsfödda. Skattningarna för utlandsfödda är visserligen positiva men är inte statistiskt signifikanta. Det betyder att vi inte kan utesluta att effekterna är noll.
  Kvinnliga innovatörer påverkades inte. Kvinnor som grupp utgör knappt 10 procent av uppfinnarna. Vi kan inte se någon tydlig effekt på kvinnors innovationstakt av skattereformen.
  
• Mycket tydliga effekter för personer med innovationsbenägna utbildningar. Individer med utbildningar inom teknik, naturvetenskap och medicin på universitetsnivå, som är vanligt förekommande bland uppfinnare, tenderade att uppfinna tydligt mer efter skattereformen.
  
• Något mindre tydliga effekter för personer med innovationsbenägna yrken. Analyser av personer med yrken som var vanliga bland uppfinnare före skattereformen visar att dessa i likhet med personer med lämplig utbildning också tenderade att uppfinna mer. Effekterna var dock något mindre tydliga än för innovationsbenägna utbildningar.
  
• Innovationseffekter uppstod endast bland höginkomsttagare. Tydliga effekter återfinns endast i den högsta inkomstklassen. Analyserna visar att bland höginkomsttagare fanns individer med störst potential att innovera vilket antyder att de högsta marginalskatterna (72 procent år 1989) hade en tydligt negativ effekt på viljan att anstränga sig att uppfinna. Denna latenta potential kan därmed sägas frigjordes genom skattesänkningen. Våra skattningar tyder på att ytterligare 250 patent tillkom i denna grupp under perioden 1991–94.